cissiliiito

När man pratar om dig, när jag tänker på dig, när jag ser dig, ser hur du är nu och den du har blivit så gråter jag inombords. Inte lätt att inse hur saker och ting kan ändras till det sämre utan att kunna bli bättre. Jag vill ha dig som du var för ett år sedan, dina ord, dina blickar, dina skratt...vi pratade om dig på landet, alla sa något fint, alla skrattade, du var den som fick oss att le, den som fick oss börja med dopp i kaffet...:)

Inte lätt att höra folk prata om hur du brukade vara, varje gång så rinner det en tår nedför min kind, en tår som vill ha den delen av dig tillbaka...

Märker mig själv sitta och skriva med tårarna färdiga att rinna, du är fortfarande min älskade morfar, det kan inte en sjukdom ändra på, alldrig...