cissiliiito

Satt idag och tänkte på förra sommaren och hösten, hur mycket folk ställde upp för mig i svåra stunder.

Du som fanns där, och mest av allt på kräftskivan då du och jag hade ett prat om kärlek...minns hur vi pratade i timmar...och jag visste att du hade varit i samma sits och du visste precis hur jag kände, var skönt att inte behöva berätta hur jag mådde eller hur jag tänkte, du visste det innan jag hann säga något, och du fanns där för mig.
Och alla gånger som jag har fått hälsa på er och har fått annat att tänka på och fått uppleva helt underbara helger tillsammans med er, ni ställde verkligen upp och fick mig att må bra, det är jag så otroligt tacksam för!

Känslan sitter inte i huvudet, inte i hjärtat, utan i magen.